torsdag 24 maj 2007

Hantering av vardagen


Ibland blir man modlös när man tänker på världens tillstånd och hur litet man kan göra - fast då kan man ägna sig åt IRRITATIONER! Hörde nyss någon som irriterade sig på folk på bussen - de luktar ofräscht (inga två duschar om dagen där inte!), hostar en i nacken och har allmänt jobbiga ljud för sig (smaskar äpplen och har telefonsamtal som får poäng 0,7 från varje land i juryn). Själv tycker jag det låter som ”liv” och irriterar mig i stället på folk som CYKLAR FEL.

Varje morgon blir jag omkörd av en cyklist (inte samma) som pustar bakom mig, cyklar om och tror sen att jag befinner mig på samma plats där han/hon passerade mig och snävar in så att jag måste bromsa och/eller nästan cykla in i en gående. Ajaj! Oftast någon yngre, ”prydlig”, och helt inne i en egen bubbla, egentligen ingen mountainbikemarodör, utan bara vanligt omedveten om omgivningen. Liknar kanske typen i bilen som MÅSTE köra om men sedan ligger i samma hastighet 10 meter framför den omkörda bilen mil efter mil (bara för att man har snyggare bil?).

Sen finns det dom som cyklar som värsta cykelbud och ser gator, cykelbanor och trottoarer som ett enda stort spel där det gäller att komma fram en sekund snabbare än igår - svårtydbara för andra, ger inga tecken: här gäller det att vara vaksam!

Fast egentligen är cyklisterna en misskänd trafikantgrupp - vi syndas mot oftare än vad vi syndar själva. Ta till exempel alla kombinerade cykel- och gångbanor där det verkar som om cyklisterna får komma fram som på nåder, med slalomcykling. Praktexemplet är hundrastaren som själv står på ena sidan och hunden på andra sidan med kopplet mellan sig som en snubbeltråd. Händer oftare än vad man skulle tro! Men 10 poäng får den kostymerade man som stannade upp i en korsning på trottoaren när jag skulle upp på cykelbanan med orden ”Gångare har företräde!” och fick mig att cykla in i ett räcke med demolerad cykelkorg (kunde ha blivit värre) som resultat. Lätt val mellan räcke och ankommande bilar i och för sig.

Men värst är förstås bilisterna som ser cyklister som nivån över en fluglort på vindrutan. Speciellt på vintern när snöröjningen aldrig riktigt hinner med de smala cykelbanestrimmorna/-utrymmena längs innerstadsgatorna och man tvingas ut i den ”riktiga” körbanan där man enligt bilisterna inte har körkort nog att ha rätt att åka på. Visst finns det undantag (smidiga bilister) men alltför ofta inträffar situationen att cyklisten (inte bara jag) kommer på en stor gata och bilen kommer på en liten gata från vänster - nog går störst (trafikant) först ändå!

Trafikplanering för städer, finns det? Jag menar, inte bara för bilar. Och då har jag inte ens nämnt luften/miljön.

Fast man kanske skulle åka ner till Heiligendamm i stället för att IRRITERA sig.

Inga kommentarer: