Kvinnliga sångröster har jag ofta svårt för. Som regissören i Bröderna Mozart sa om operaröster - de påminner om tidigare kinesisk kultur med bundna kvinnofötter. Extremt anpassliga, tillgjorda, kan låta hur som helst - från den bluesigaste amerikanska rösten till den alla mest bebisaktiga franska popartisten.
På 60-talet gick jag till bibblan och lyssnade på musik, det blev mest klassiskt eftersom jag spelade själv då, men ibland blev det Bob Dylan & Joan Baez (extremartister för biblioteken då?). Kommer ihåg ett lugn, ett lyssnande, nån sorts bortkoppling av allt annat än ljudet, musiken och hyllorna med noter.
Och en dag förra året satt jag vid datorn framför öppen balkongdörr, det blåste lite och grannarna väsnades något. Jag hade lyssnat på Amon Tobin, lite bhangra och nån hiphopartist jag var tveksam till och hittade helt plötsligt den här låten - det kändes som att dricka ett glas källvatten efter en bra Bordeaux, en gin & tonic. Javisstja! Det var ju det här som var gott!
Joan Baez - Boots of Spanish Leather
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar